Jag bröt ihop. Jag gick där ifrån! Jag klarade inte av de mer. Alla utom jag har redan märkt de, de är bara ett spel. Allting går i repris. De är som om man spelar spelet om och om igen. Jag börde kunna reglerna nu. Jag borde veta att de är över men näe. Jag vill inte veta dom. Jag vill att allting ska vara som i alla filmer. Därför är jag kvar, kvar på samma plats. Jag kommer inte häller att flytta på mig. Jag vet att jag ljuger för mig själv, men de är de ända som får mig att hoppas. De ger mig hopp! För jag vet att jag kommer fixa dehär. Jag vet att de någongång kommer bli som jag vill!