A, du förstår nog inte. Du försår ingenting. De förstår inte att är jag såg dig igår i ishuset fick jag helt ärligt panik! Jag ville inte vara kvar. Jag vill alltid finnas vid din sida! Och jag vill att du ska finnas vid min. Men de kommer inte att hända igen. Vår lilla paus fixar jag inte, och vi vet båda två att de inte är en paus utan att slut! Men jag vill inte inse de. Jag vill att du ska komma tillbaks till mig, pussa mig på pannan titta mig i ögonen och säga att du älskar mig. Precis som du gjorde förut! Jag vill ha dig här, jag vill ha mig nära. Du lyser upp min dag.

Älskling, de är något du måste veta, utan dig kan jag inte leva. Du kom exakt den dagen jagg behövde dig, den dagen då alla försvann va den dagen du kom och läkte mina sår. Då du kom och gjorde mig hel igen. Va så sjukt jävla lycklig med dig. Du sa att älskade mig och kollade mig i ögonen pussade mig på pannan. Men va de bara bullshit? Du sa också att du aldrig skulle lämna mig och att jag va ditt allt. Va de bullshit? Att du sen typ 12 timmar efter droppar mig är bara fittigt. Men jag kan inte sluta älska dig, älska han du va mot mig.

Min älskling, jag är berädd att offra allting för dig. Men sammtidigt är jag så sjukt osäker på om du kommer göra samma sak igen! För om jag ska kämpa ska jag vara säker på att de håller. Jag vill inte bli behandlad som nu. Vill inte bli droppad efter två veckor. Kämpar jag då ska de fan hålla! Jag har redan förberätt ett otroligt långt brev till dig. Om hur jag exakt vill att de ska vara och hur jag känner! Men jag vågar inte skicka de. Jag älskar dig så otroligt mycket och jag saknar dig ännu mera! jag klarar mig inte utan dig älskling .. ♥

Vet att denna underbara blogg blivt till en blogg fylld med kännslor. Men tyvärr så måsta jag ju få ut allt någonstans ju, ellerhur?