Bara jag tänker på de rinner tårarna ner på mina kinder. De här va ju inte alls menat! De va inte beräknat alls. Jag hade hoppats på att få se dig en sista gång. Hade velat få den där kyssen som du lovade mig innan du drar. Men nä, planer ändras. Och den här skiten kom framför! Men sötnos, 1 månad? Hurfan tycker du att jag ska klara de? Utan att kunna prata med dig, träffa dig och bara allt som har med dig att göra !

Vet att de egentligen är ganska kört mellan oss men vill man så går de. Allting kommer att funka tillslut. Jag har en dröm i mitt huvud. En dröm som jag lever efter! Och den slutar inte såhär. De slutar inte med att jag sitter här ensam och gråter. De är faktiskt sjukt hur mycket jag har gråtit för dig. Alla säger; "Han är inte värd dina tårar" Men kan de inte vara så att dom bara inte är ärliga och säger; "du är inte värd honom" ?