Att en så fin person som du mår så sjukt dåligt. Att en männsika kan utsättas för så mycket! De är sjukt. Jag hör på dig när jag har dig i lur när någonting är fel. Jag hör på din röst när du mår dåligt. Och de gör ont inom mig när du berättar om ditt liv, när du blivit sviken av henne du älskade mest av allt. Du har kämpat som fan, men du får alltid samma skit tillbaks! Alltid ett svek tillbaks. Jag vet att du klarar de, du kommer klara allting i livet. Du är en helt underbar person, så 7kt söt och otroligt snäll. Förstår inte hur folket tänker, skulle jag vara närmre dig skulle jag vara hon som alltid finns för dig. Som alltid finns kvar och inte sviker, men nu är jag inte närmre.

Antagligen kommer jag aldrig mer träffa dig i hela mitt liv. Asså fatta?! Eller någon gång hoppas jag, man vet ju inte vad som händer när man blir äldre. Men vi går olika veckor på sportscamp i år. Och de är sista året du får gå, hur fan ska jag fixa de här? Du är ju liksom 96pojken som va 7kt söt och lalalala. Sportscamp utan han, finns de? Nää, verkligen inte. När du kom fram till mig flera gånger och ville snacka när jag bara dissa dig. Vad va jag för människa? Men när jag tillslut snacka med dig, och du fick mitt nummer. Och vi smsade as mycke och sen satt vi och snackade i AT. Och när du bar upp mig när du skulle hälsa, min hand på din finaste maga. Och allting bara! Minnena med dig dom lever kvar i mitt huvud. I mitt huvud är du nära mig när du egentligen är så 7kt långt borta! Jag saknar dig så jävla mycket, vill va med dig nununu! ♥