Du sa jag va speciel, så jävla fin och att du älskade mig du fick mig tro de då. Men hur kan de varit något du menade, när du valde att gå? Sveket du lämna svider inom mig. Utan dig är ingenting som de va menat att va! Jag försöker le men de finns ingen mening kvar. Jag kan inte hjälpa att de rinner tårar på min kind. Du skulle alltid finnas, de va löftet du gav mig. Men du är så långt här ifrån nu. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra med de här. De här suger !