Jag saknar massor. Men vafan, finns de inte i mitt liv är de bara att leva med det. Ellerhur? Jag kanske saknar några gamla vänner. Men vi har ju lämnat varandra så varför sakna? Just nu saknar jag pojkvän, för vi har inte träffats på ett tag. Känns inte okej faktiskt men de går ju att ändra på liksom. Men att säga att man saknar någon som jag kanske bråkar med är ingen idé. Varför ödsla tid till att sakna, när man istället kan tänka framåt? Visst är de inte så? Iallafall, vad jag tycker. Men jag tycker ju som jag gör ni kanske tänker någonting heeelt annat, vad vet jag?

Asså jag blir upprörd när gamla tanter går före mig i busskön och blir as lack när man går på innan bara för att dom tycker att dom ska gå inte först. HAHAHA! Nejdå, jag skojar bara. Fast de är ju irriterande också, men jag tänker inte skriva ett helt inlägg om de. Men någonting som faktiskt får mig upprörd är falska människor. Folk som spelar att dom ör ens vän och sen när man behöver dom så är dom hos någon annan och gör exakt samma sak. Sånna människor man tror man kan berätta allt för fast de sen visar sig att dom berättar för hela fucking botkyrka. De gör mig sur att bara tänka på det. ÅÅÅH, hur sur blir man inte. Allt man tror är äkta får man reda bara är på låtssas.

Den här månaden, har varit upp och ner. Allt mellan as garv till gråt. Men för de mästa har den här månaden faktiskt varit riktigt lyckad. Kan ju kanske för min pojkvän är bääääst, och vi har ju varit tillsammans hela den här månaden.. Kan också vara för att de känns som jag har hittat rätt nu, de finns ingenting  som kan gå fel. Och jag känner att de värkligen är en ljus tid i mitt liv, vilket är riktigt skönt. Visst de blir mörkt endel dagar, men de har liksom fixat sig nu.

Förövrigt så har den här månaden enligt mig gått riktigt fort! Den har för det mästa spenderats i skolan och på träning. Men också ganska mycket med Maria. Jag har hunnit med att vara Lucia, tappa bort mina nycklar , sen hittat dom hemma och massor med mera. Mer har jag inte att berätta om den här månaden.


En bild från den här månaden också, hihi.

Oj dehär blir svårt, men ett riktigt lyckat ögonblick jag minns som om de va igår va sportscamp i sommras. De är verkligen ingenting jag glömmer. Bästa dagarna på hela sommaren enligt mig. Att gå runt och hälsa på alla som om man känner dom, träffa nya vänner och killar. Sitta upp på kvällarna och flumma sönder de är inte direkt någonting man glömmer. Och speciellt inte när man hade dom bästa människorna på jorden i sin grupp, nämligen Amanda Fahlman och Ellen Karlsson. Vänner för livet, och jag saknar dom massor. Sen får vi inte glömma hela grupp 8 häller. We are the champions my friend, dumdumdumdum. And we keep on figthing to the end, we are the champions we are the champions. no thime for losers 'cuse we are the championes of the woooooooorld! VILKA FÅR INTE FÖLJA MED PÅ SYSTEMET? HUNDEN-KATTEN-GLASSEN, HUNDEN-KATTEN-GLASSEN, HUNDEN(klappklappklappklapp) Minnen för livet, ni är grymma !

För mig är kärlek en svår känsla att beskriva. Men jag ska försöka.

Kärlek kan vara allt från pojkvän till vänner till mamma till mobilen. De kan vara vad som helst. Asså men för mig är de kärlek. När man verkligen gillar någon, med andra ord älskar. Kärlek är en känsla som många männsikor går igenom. Kärlek uppstår varje dag. Jag är kär i kärleken. Och min kärlek är just nu Aldin. Men de verkar som om de har hänt någonting. Men de har inte med de här att göra. Iallafall, så för mig är de inte bara min pojkvän som är kärlek utan även mina bästavänner.
Utan kärlek är jag inget, de är de som bygger upp mitt självförtroende. Och massa mer, de är de som gör att jag skickar iväg dom där sms:en. Eller säga dom där orden, just för att jag är kär.