Jag saknar massor. Men vafan, finns de inte i mitt liv är de bara att leva med det. Ellerhur? Jag kanske saknar några gamla vänner. Men vi har ju lämnat varandra så varför sakna? Just nu saknar jag pojkvän, för vi har inte träffats på ett tag. Känns inte okej faktiskt men de går ju att ändra på liksom. Men att säga att man saknar någon som jag kanske bråkar med är ingen idé. Varför ödsla tid till att sakna, när man istället kan tänka framåt? Visst är de inte så? Iallafall, vad jag tycker. Men jag tycker ju som jag gör ni kanske tänker någonting heeelt annat, vad vet jag?