Fuuuuck också jag har ingen ork till dehära nu asså ! Vette fan va jag ska göra, att en människa bara kan komma så där jävla plösligt vet inte om jag ska ta emot de du sagt. Eller om jag ska fortsätta leva mitt liv som de va efter att du hade lämnat de. För då hade jag inga bekymmer! Jag känner att så fort du sa sådär så började jag att fundera. På vad jag egentligen varit idag utan dig. På vad jag skulle gjort om jag gjorde ett annat val. På att jag egentligen skulle ha lyssnat på alla andra isället för att följa mitt hjärta som lädde till dig eftersom de bara gav problem. På hur jag är som person. Jag började helt enkelt tänka på hur mitt liv är idag och hur de va förut.

Jag kom fram till att jag är nöjd med mitt liv. Jag kanske är den starkaste, smartaste, snyggaste eller så men jag är nöjd med den jag är och de är de som är viktigtast. Jag är nöjd över de jag har. Men samtidigt så va de så mycket bättre förut, eller va de verkligen de? Eller är de bara för att jag kanske vill att de ska vara så jag säger de? Eller vill jag de verkligen?

Även om man vill ha personen hos än för att männsikan va de bästa man hade då. Så är de inte så jävla lätt att ta tillbaks. Bara sådär! Efter de den gjort mot än kan man inte bara förlåta och sen är allt glömt. Även om han va den som va skället att fortsätta kämpa, jag va redo att ge upp men du fick mig att vänta. Så vet jag inte vad jag vill längre. Du skapar bara problem i mitt liv! Men de är väl så de funkar numera? Man har en vid sin sida, sen krossas hela skiten man går till den andra och sen kommer människan tillbaks igen. Så är de verkligen alltid! Eller är de bara så för mig?