Vet inte vad jag säga eller tycka. Vet inte om jag ska tro de är sant. Vill inte tro på de! För de är så sjukt jävla fel. Att du eller nä att ni kunde göra såhär mot mig. Att ni kunde svika mig så som ni gjorde. Ni har ingen jävla aning om att jag vet de här men come on, jag är inte dum i huvudet direkt? De syns så jävla tydligt. Är de så jävla svårt att fixa egen.. ist för att ta allt jag har. Min andra halva, människan som jag älskar mer än allt på hela jorden.

Fast de som är sorgligaste är ju att du gick me på de. Och dom där orden som du tydligen hade sagt! De är så sjukt! De är lätt är att finna lyckan, men svårt att behålla den. Och så är de verkligen. Vill bara säga att ni står på kanten nu och allihoppa är riktigt jävla nära på att ramla ner. För de ni gjort är hur jävla fittigt som helst. Hur fan tänkte ni? Gå bakom min rygg och lossas som om ingenting hade hänt. Jag kan inte ha de inom mig. Jag kan inte gå runt och leka som om allting är så jävla bra och som om jag inte vet ett jävla piss. Fast jag egentligen vet allting! De funkar inte så. Jävla skit liv jag lever i!