Hammarbytröjan är på och jag är sliten!

Har nu vaknat till och ska blogga hade jag tänkt. De va grymt kul igår ändå, måste jag säga! Även fast lite saker hände, men kvällen spelderades med underbara människor som är så sjukt mycket värda. Ni är underbara! Och veet ni jag har kommit på att nu när han inte är hemma, så känns de som om jag kan göra vad som helst. Men så funkar de ju liksom inte! Patetisk att gå och bli kär i någon som man själv måste käpa för även om man vet att de tar sjut efter minst 1 månad. Helst sjukt igentligen! Men om kärleken är så stark så varför inte? Men jag tror nog att han ska få kämpa för mig, jag ska vara svår. Han ska behöva kämpa hårt! Sen kommer han hem snart, saknar han så sjukt mycket.

Men aja, idag händer de inte så mycket nu på förmiddagen, men på kvällen då drar jag ut till Tyttinge och rensar tankarna hos Nelly. Med underbara människor 1 kväll till! De gillar vi, sjukt mycket. Ska inte vara utklädd som man ska egentligen. Men, någonting ska jag nog göra. Men jag måste dra och duscha nu, så vi hörs senare!